Jäntblig

Och akten er för jäntor

Och deras falska blig,

Det är en falsker jäntas blig,

Som haver krossat mig,

Med blig har hon betagit mig,

Med blig har hon bedragit mig.

Hon bligade åt alla,

Hon bligade åt mig,

Hon lovade att följa mig

På livets tunga stig,

Men kom en ann och vinkade,

Hon neg och bleg och blinkade.

Hon neg och bleg åt alla

Och sade alltid ja,

Ty allesamman gossarna,

Dem ville jäntan ha,

Må raggen ta allt nigande

Och blinkande och bligande!

Och nu så är vi gifta

Och nu så är hon min,

Var enda kväll går

Hon på dans med hjärtevännen sin,

Sen går hon hem och dänger mig,

Jag tror jag går och hänger mig.