Längtan heter min arvedel

Längtan heter min arvedel,

slottet i saknadens dalar.

Sakta ett underligt strängaspel

tonar igenom dess salar.

Säg, vadan kväller du, klagande ström,

djupt ur de skumma gemaken,

du som mig sjunger om dagen i dröm,

sjunger om natten mig vaken?

Vem är den själ som i suck och i ton

andas från hemliga strängar,

ljuvligt som doften från humlornas bon

flyter på gulnande ängar?

Somrarna blekna och solar gå ner,

timmarna varda mig tunga,

rosorna dofta i vissna kvarter,

minnena viska och sjunga.

Klinga, du klagande strängaspel,

sällskap i drömmande salar!

Längan heter min arvedel,

slottet i saknadens dalar.