Aftonrodnan

Ren en solen sunkit bakom bergen,

Men aftonrodnan flammar der

Så skön ännu i purpurfärgen,

Och morgondaggens budskap bär.

Så sjunker lifvets fröjd, men Hoppet

Oss lyser än i qvalens natt,

Och bådar, efter vandringsloppet,

En högre, oförgänglig skatt.

Det längtansfulla hjertat trånar

Till aningens fördolda land,

Och fantasiens vingar lånar

Men fjettras qvar af tankans band.

Hvar vill du fly? Bland jordens dimmor,

Förmätua! är din blick för svag.

Se Aftonroduans gyldne strimmor,

Och hoppas på en morgondag.