Den 4 juli 1844 (Konung Oscar! - Fantasiestycke)

Svea hjältemodren satt

på sin fjälltron högt i Norden.

Som ett gullmoln ljusa locken

flöt kring pannans solitär.

Vänligt leende stod Våren bredvid henne

och med vingen viftade han bort en tår

som än dröjd på hennes kinder

talte om en öm förlust;

men nu tände hoppet hennes öga

och med silverstämma högt hon kvad:

O Vår, med hoppet hand i hand,

flyg över kungastad och land,

och smycka Scandia till brud

vid majsols blick och lärkors ljud.

I ljusgrön mantel skall hon stå,

med rosor röda, sippor blå,

och liljor, vitare än snö,

den höga, stolta hjältemö.

Ty uti kärlek, renhet, tro

hon skall med Nordens Oscar bo

bland sina berg med bröst av järn,

och svärd och männer till sitt värn.

Av ett så skönt förbund i Norden

en ädel telning skall gå fram

och hänga kronan över jorden med mogen

frukt av Oscars stam.

Den heter: mod att värdigt lida,

sann frihet och rättrådighet,

och frid med svärdomgjordad sida,

självständighet och idoghet.

O brud! Din brudgum gå till möte,

med tro och kärlek honom krön.

En framtid slumrar i ditt sköte,

som han och du så hoppfullt skön!