Vaggvisa

Ute blåser sommarvind,

göken gal i högan lind,

mor hon går på grönan äng,

bäddar barnet blomstersäng,

strör långa rader

utav ros och blader.

Ängen står så gul och grön,

solen stänker guld i sjön,

bäcken rinner tyst och sval

mellan viden, asp och al,

bror bygger dammar

åt sin såg och hammar.

Syster sopar stugan ren,

sätter löv i taket sen,

uppå golvet skall hon så

liljor och konvaljer små,

rosor så rara;

där skall barnet vara.

Snart är liten pilt en man,

gångarn grå då sadlar han,

tager brynja, svärd och spjut,

och i kamp han rider ut,

spänner sitt bälte,

strider som en hjälte.