Hymn till morgonen

Eviga minne!

fram för mitt sinne,

sväfvar du från från Elysiens tid:

Himlen den höga,

lyfter sitt öga,

ej af den nattliga slöjan mer skymd.

Och snart en här af strålar sprides fort

på fästets rosenfält ur österns port.

Hvad sällhets jöjd,

i hvad namnlös fröjd!

O hvad sällhets höjd,

o hvad namnlös fröjd!

Hell dig, du ljufva morgon,

sköna morgon, sköna morgon!

Himlaburna barn af de Saliges ro,

som bland stjernor, som bland stjernor bo.