Ögonen

Jag vet två ögon alltid sköna,

Men skönast när de se på mig,

Och lofva att min kärlek löna

Och domna hän och sluta sig.

Och begge våra hjertan brinna

Mund trycks mot mund och famn mot famn

Och himlens, jordens rund försvinna

I saligheter utan namn.

Och sedan när de öppnas åter

Ett matt, ett fuktigt skimmer - nej,

En dagg, lik den som himlen gråter

Uppå en blå "förgätmigej".

Två himlar äro mig de båda

Två himlar med Guds Englar i.

Kom lät mig än en gång dem skåda

Kom till mitt bröst att qvar der bli!