Hvad jag är säll

Hvad jag är säll! - I lifvets morgontimmar

Kring hoppets blanka sjöar sväfvar jag,

Lik seglaren, som i sin julle stimmar

På vikens spegellugn en sommardag;

Hvart helst han ser, en löfprydd kulle skälfver,

En blomrik tafla tindrar för hans syn,

Och strålfull himlen sig derofvan hvälfver,

Och strålfull ler den under vattnets bryn.

Hvad jag är säll! - I tusen former dansar

Det sköna idealet kring min stig,

Och äran står vid vägens slut med kransar

Och vinkar leende och kallar mig.

Odödlighetens lugna sol förgyller

Det mål, jag söker, trånande och varm,

Och ingen låg, föraktlig tvekan fyller

Min djerfva, stolta, ungdomsfriska barm.