Blomman

När sig våren åter föder

Klar och ljuv,

Dagen ler och solen glöder -

Vaknar du,

Fäster vid din veka stängel

Blad och knopp,

Och från gruset, som en engel,

Lyftes opp.

Med din doft kring rymden ilar

Fläkten glad,

Fjärilns gyllne vinge vilar

På ditt blad.

Ingen oren vågar kinden

Kyssar ge,

Daggen, ljuset, fjäriln, vinden,

De, blott de.

När, likt plantan i sin sommar

Skön och blid.

Allt det ljuva föds och blommar

Utan strid,

Varför går här sorg och fara

Hand i hand,

Varför får ej jorden vara

Fridens land?