Vid källan

I

Dropparna kvälla

i paradisets källa.

Vindarna leka

med hvita och veka

blommor som tysta stå.

Djupen spegla,

skyar som segla,

himlen är lugn och blå.

Timmarna rinna

sakta bort.

Dagarna svinna,

sommarn är kort.

Tysta vi drðmma

vid kallans rand,

stilla vi gömma

hand i hand.

Aldrig vi glömma

aldrig vi glömma

lyckodrömmen i Edens land.

II

På himlen skyarna drogo

öfver källan en sommardag

och våra pulsar slogo

med underligt heta slag.

Vi drucko af kallans vatten

som blänkte klart och tyst,

då var det som om natten

våra heta läppar kysst.

Så tungt blef suset af vinden,

ett moln öfver solen drog.

Du blef så blek om kinden

och munnens leende dog.

Vi drucko förhäxadt vatten

med tärande först och lust,

-- nu längta vi bort till natten

vid glomskans dimblå kust.