Undinen

Lätt på fot och finger, yr av levnadsmod

ur en brunn jag springer som är djup och god;

ur en brunn jag springer, en stråle blod.

Detta, som jag kallar Nu, I dag, och Mitt,

i den brunnen svallar utan tidsavsnitt;

i den brunnen svallar mitt väsen fritt.

Den som söker dragga, ingen botten når;

brunnen var min vagga många tusen år,

brunnen var min vagga och blir min bår.

Kysst av sol på munnen i ett grönt kvarter

springer jag ur brunnen att behaga er,

faller jag i brunnen och syns ej mer.