Isjungfrun

Der borta i bländande ljuset

vid nordliga himmelens bryn,

der ser dig min anande längtan

du fagra, bedårande syn

med sol midt i natten

på ödsliga vatten.

Din tron är af isens kristaller,

din dråkt af den hvitaste snö.

Ej öga ännu dig har skådat,

du jordenes stoltaste mö.

Och dock en förtärande längtan

du väcker sen tusende år,

du lockat så mången i döden

med hoppet att finna ditt spår!

Det sägs väl den djerfve skall komma

och krönas med seger en gång,

att isen skall dånande remna

vid vindarnas jublande sång.

Då darrar din gnistrande krona,

då vacklar din herrskare makt!

Då isarnas drottning, du rodnar

SYSTEMi mid nattens glödande prakt.

Då smälter i solen, i solen

för alltid di spira, vid polen.