Österns natt

Redan natten svept sin slöja

kring cypress och kring platan,

men de klara stjernor dröja

glänsande på himlens ban!

Hafvets vågor stranden smeka,

vinden kysser blommans blad,

och fontänens perlor leka

under skyddande arkad!

Blomsterdoften rikt bemänger

nattens flägt så mild och ljum,

och ett mystiskt välljud tränger

från Seraljens dolda rum!

I den gyllne pelarsalen

hvilar herrskaren i glans,

pipan ljuder och Cymbalen,

odalisken trår sin dans!

Kärleksgudar luftigt väfva

stoff till hennes skira drägt.

Och lik fjäriln ses hon sväfva

lätt som vestanvindens flägt!

Nu har nattens täta slöja

jorden sänkt i dunkelhet,

men från himlen glans ses dröja,

på en gyllne minaret.