I feernas hängmatta

Nätter och dagar

ligger jag i feernas hängmatta

och drömmer underliga ting.

Det hjärtat föddes ej att älska mig:

han stiger aldrig över verklighetens tröskel.

Dianas lampa

skiner genom mina nätter

ur tunna sagoflor.

Jag kan ej älska, jag kan ej prisge mitt stora hjärta...

Men en gång lägger jag mig till jordens yppersta son...

En liten unge

skall dricka vid mitt bröst av sten

jordens starkaste mjölk.

Honom kallar jag - Dianas skänk.