Bön

Tala, älskade, tala,

orden göra mig väl!

Svalkande känner jag dala

majregn över min själ.

Ej jag vågar beröra

tinningens blonda svall.

Blundande tyst vill jag höra,

allt vad du tala skall.

Tveksamt läpparna bäva,

orden kommer så matt,

men liksom strålar de sväva

in i min döda natt.