Du är stilla ro
Hugo Alfvén
Du är stilla ro.
Handen din, formad att smeka,
kyla min panna och leka,
dämper de tankars tärande svall.
Du är stilla ro.
Ögat ditt, kärlekens spegel,
spränger min innersta regel,
tänder i ljus all skuggornas natt.
Du är stilla ro.
Stämman din, harpospels susning,
gåtful som böljegångs brusning,
Lockar och dårar, vaggar till ro.