Gustaf Frödings jordfärd

Bort gå de,

stumma skrida de

en efter en till skuggornas värld.

Klockorna dåna. Tungt slå de,

mullra och kvida de,

sjunga sin sång till de dödas färd.

Sommar var du och blommande vår,

säfvens sus vid sjöarnas stränder.

Sof, vår sångare, sof på din bår,

lyft på tusendes händer!

Skald, stig genom nattens dörr

kungarak till skuggornas skara!

Oförgängligt

strängaspelet,

ditt silfverklara,

ljuder ännu för oss som förr.