Herr Fröjdenborg och fröken Adelin

Fröken Adelin hon gångar sig i rosengård,

för allt vad som kärt är i världen.

att hämta de rosor, vita och blå.

Mig tyckes det är tungt till att leva.

Hon plockade rosor, både vita och blå.

för allt vad som kärt är i världen.

att binde hertig Fröjdenborg en krans därutav.

Mig tyckes det är tungt till att leva.

Han klappar Adelin på rosende kind,

för allt vad som kärt är i världen.

Ack, give du vore allrakärestan min!

Mig tyckes det är tungt till att leva.