I svart förflyta mina år

I svart förflyta mina år,

till is mitt hjärtas källsprång frusit redan

och rosorna från röda landens vår

till bleka minnen stelnat längesedan.

En främling är jag i mitt hem

och går liksom i sömn bland mina vänner;

jag delar tankspridd bord och guld med dem,

men ingen fröjd mitt hjärta känner.

Så ensam var jag aldrig förr,

så liknöjd för de lefvande och döde:

för hela världen öppen står min dörr,

men slutet är mitt hjärta, stumt och öde…