Jag kysser din hvita hand

Jag kysser din hvita hand.

Din kind är kall och din panna är våt,

din blick en fråga röjer.

Mitt bröst pressas samman av hämmad gråt

där knä vid bädden jag böjer.

Jag kysser ditt lena hår.

Hör, vingslag susa. Jag känner den gäst,

han plär i dörren rycka;

ty sorgen är när, då vi älska mest,

som då vi jorda vår lycka.

Jag kysser din bleka mun,

Mitt hjärta brister, jag seglar i kvav

på bottenlösa vatten...

Då klang där en ton över öde hav,

som klockas klämtning i natten.