Lifvets välde
Hugo Alfvén
Mäktiga ström, som hvälfver våra öden,
forsande flod, hvars bräddar heta döden,
ingen har sett din källas första flöden,
ingen det haf där du skall söka ro.
Fjärmaste stjärna, som på fästet glänser,
skönjer ej lifvets rågång; utan gränser
ståndar den värld som dag och natt bebo.