Rosilias sorg

Rosilia sitter i kammaren sin

-- uti lunden.

Så sorgelig faller hon tårar uppå kind.

För lekt haver hon med konungasonen den unga.

Rosilia hon gångar i rosende lund

-- uti lunden.

Där lyster henne att vila en stund.

För lekt haver hon med konungasonen den unga.

Rosilia tager sin harpa utav gull

-- uti lunden.

Det lyster henne spela, för hon var sorgefull.

För lekt haver hon med konungasonen den unga.