Sommardofter

Det doftar jasminer, det doftar hö,

på sanden hvitnar akasiors snö,

och hafssalt med flägtarne blandas.

O, kunde jag gömma mig,

dyka i hvar välluktsbölja,

som glider förbi, och in i själen den andas.

Det ångar af regnvåt, solvarm jord,

luften strålar af milda ord,

som smeka mig gladt om kinden.

Det spånnes ett famntag af lycka och ljus

från himmelens klarhet till jordens grus,

omfläktadt af sommarvinden.

Det doftar reseda från gräsets rand,

och från de djupröda rosornas brand

slåa flammande välluktslågor.

Djupt inne från granskogens tysta borm

presasas en vällukt, mättad och varm

som flyter med luftens vågor.

Det stiger mot himlen, det smälter ihop

till ett enda, doftande glädjerop.

O, att jag kunde det gömma,

och detta ackord af rosor och hö,

af hafsluft och solljus och blomstersnö

i vinterns sköte tömma.