Svarta rosor

Rostbruna, dunkelröda, halft förbrända

de glöda midt i sommarens rikedom.

Tärda af lidelsens smärta, förkolnade

i sitt hjärta, märkta af ödets tunga dom:

"Tristi amori, tristi amori, amori."

Ute i sol och sommar lifvet och lyckan blommar,

glädjerosor doftande stå!

Ensamma, dunkla öden skapade

att i glöden blott af sin egen eld förgå:

"Tristi amori, tristi amori, amori."

Plocka dem icke i lystnad! Gå dem förbi i tystnad;

grym är ödets och kärlekens magt.

Ingen dess sår får röra,

ingen dess smärta störa skuggan i sommarens rosenprakt:

"Tristi amori, tristi amori, amori."