Tattare-Emma

Den grannesta flicka därhemma, pina å dö

ä Måns Tattares svartöjda Emma, e däjeli mö!

Hennes hår dä ä svart somdi mörkesta nättera!

Å dä underlit då, att längtar ättera?

Når speleman inne på logen drillar en dans,

ä Tattare Emma från skogen den licksta som fanns

Te si, ho ä kringest i svingande vänningar,

når storpolksa går, så dä vischar i klänningar!

Å gubben han säjer därhemma, att en ä dum,

som håller åv Tattare-Emma. Va bryr en sej um

att Tattare-Måns, hennes far, ä en stackare,

som skälles för skojare, tjuvstryk å rackare.