Trubadurens ande
Hugo Alfvén
Från dödens vallmogårdar
tillbaka till jorden han drog
han väckts av sin gamla
längtan som aldrig i drömmarna dog.
I slottsruiners salar han
sitter vid utbrunnen härd
Han finner ej hvad han söker,
försvunnen är nu hans värld.
Han finner ej hvad han söker,
men här under brusten arkad
han än en gång kan få kväda
till lutan sitt hjärtas ballad.