Ett minne

Som en stråle sitt sken öfver vågorna slår,

Medan dunkel och kyla på djupet det rår,

Så må kinden af soliga löjen bli röd,

Fastän hjertat är kallt och dess glädje är död.

Ett förkrossande minne, som sveper sin natt

Lika svart kring vår sorg, som kring fröjdernas skatt,

Hvarken ljus eller mörker vi skönja dervid,

Der har smärtan ej udd, der ger glädjen ej frid. --

O, den tanken skall stå midt i fröjdernas dans,

Lik en aflöfvad gren uti sommarens glans;

All sin värme förgäfves Guds sol honom ger,

Han må stråla i ljus, men han grönskar ej mer.