I Sorrentos stjernenätter

I Sorrentos stjernenätter

Är ditt namn på hvarje sträng,

För att skänka dig buketter

Glöder hvarje törnrossäng.

Toner, blommor äro dina --

Bella, bella Sorrentina!

Frukten rodnande och mogen

Ber dig, vid sitt växtlif trött:

Flicka, jag är redobogen,

Plocka mig: rödt vill till rödt!

Nalkas, bella Sorrentina,

Med din mun, den sammetsfina!

När du, stadd på väg till brunnen,

Genom krumma gränden sprang

Stenar fingo mål i munnen

Der din lilla toffel klang.

Tänk dig då de hjertans koller,

Som du under toffeln håller!

När till stranden du dig närmar

Djupets suck dig flyr förbi;

Sänkt och lyftad böljan härmar

Hvarje åtbörds harmoni.

När ditt bad du blygt förlåter,

Födes Afrodite åter. --

Men jag icke längre gitter

Fiska rim i sinad elf

Medan vid min sida sitter

Just la Sorrentina sjelf,

Stirrande med stora blickar

På mitt pappers streck och prickar.

Kan jag annat väl än skratta

Åt så otacksamt besvär?

Barn, du kan ju icke fatta

Ens ett ord af allt det här.

Verserna Sorrentos dotter

Tjena må -- som papiljotter!