Källan

Genom dalens stilla famn

denna källa tyst sig bryter.

Bortskymd hennes bölja flyter

obemärkt och utan namn.

Men då vid dess lugna flod

vandrarn trött av möda dignar,

glad han hennes skatt välsignar

för sitt vederkvickta mod.

Måtte himlen höra mig:

må dess fadersgodhet giva

att mitt liv en bild må bliva,

lugna källa, utav dig!

Vare ärelystnans lott

att i höga lovtal blänka...

min att likar bistånd skänka,

leva glömd och göra gott!