Sjömansflickan

Vinden blåser opp i hast,

Segel fylla stång och mast,

Skeppet styr till fjerran länder,

Gud vet, när det återvänder!

Du, som far der, äger du

Någon blick för mig ännu?

O, jag såg dig än, kanhända,

Om min gråt blott toge ända.

Vore jag, hvad fogeln är,

Vingad, såsom måsen der,

Följde jag dig glad på färden

Till den obekanta verlden!

Kom beständigt, dit du kom,

Vände, när du vände om,

Spelte med min lätta vinge,

Och din blick i flygten finge.

Men den arma flickans lott

Är att fläkta afsked blott,

Med en tårfull duk i handen,

Vinglös lemnad qvar på stranden.

Långt ifrån att följa få,

Måste jag tillbaka gå,

Innan qvällen komma hunnit,

Innan seglet än försvunnit;

Måste jaga ur mitt bröst

Saknaden, som är min tröst,

Torka väl från kinden tåren,

Att min mor ej märker spåren.