Vestanvinden

Ständigt jag ilar

Blommorna kring,

Sallan dock hvilar

I deras ring.

Dofter jag fångar,

Far se'n min kos;

Derför jag ångar

Liksom en ros.

Hoppar på vågens

Glittrande blå,

Vaggar på rågens

Guldgula strå.

Dansar i backens

Kyliga bad,

Susar i häckens

Dallrande blad.

Hafsgudens spegel

Andas jag på,

Svanornas segel

Strax börja gå.

Rosen jag svalkar,

Middagens stund.

Liljornas kalkar

Kysser min mund.

Smultronen gunga

Eldröda klot;

Vass-stråen sjunga

Under min fot.

Guldfjärilns vingar

Lyfter min fläkt;

Se, hur han svingar,

Skon i sin drägt.

Asplöfvet darrar

Tyst for min sång;

Granen hon knarrar

Under mitt språng.

Blid, liksom solen,

Varm, som dess ljus,

Bär jag kring polen

Kärlekens sus.

Derför hvar tärna

Rodnar för mig,

Derför hon gerna

Går på min stig.

Derför i qvällen

Glad hon mig hör,

När jag från fjellen

Mildt henne rör.

Nordfjellens sippor

Fostrat mig opp;

Snart från dess klippor

Skyndar mitt lopp.

När i sin öken

Höststormen gnyr,

Bort jag med göken

Ilande flyr.