Ett flickebarn

Spela nu, så skall jag dansa.

Luften är ett hav som bär.

Allt är sagor, kan jag sansa

mig och lydigt gå så här?

Jag vill springa rätt i solen

över alla tak och torn.

Jag vill sopa moln med kjolen.

Jag vill stå på månens horn.

Allt är sagor, någon pratar

sagor i mitt öra jämt.

Är det sant att livet gnatar

eller bara dåligt skämt?

Skrattar jag, så vill jag gråta,

gråter jag är skrattet där.

Alltihop är som en gåta

och ett garn som gör besvär.

Lös mig gåtan, red mig garnet.

Kära, jag är kall och varm.

Jag är inte längre barnet.

Blomman gungar på min barm.

Tala till den, annars dör den.

Blommorna ha själ som vi,

och de viska och jag hör den

svaga andningen däri.

Stackars stora, döva, lytta

mänskor, det är synd om er.

Det är dumt att göra nytta.

Jag gör ingenting numer.

Är en vind, som går förbi er,

och ett flarn, som vinden för

och en ton i melodier

dem ert öra aldrig hör.