Jungfru Margits vårvisa

Det är den fagra tiden

som årets äring spår,

bland buskarna i liden

den sista snön förgår,

och ljuflig kommer sunnan

att feja molnen unnan

uti den väna vår.

Se, grön sig ängen kläder,

och häggen gör sig fin

för himlens milda väder

i snöhvitt brudelin,

allt ler i lust och gyckel

när Majus tar sin nyckel

och öppnar sommarns skrin.

Hvi skulle

jag

så sörja

när allom glädje är?

Fastmer må jag väl spörja,

hvar är min hjärtans kär. --

Ty gök jag hört i väster,

och väster gök är bäster

för mö som älskog bär...