Nu faller natt över havet
J. Eriksson
Dofter af tång och af sälta
fläkta helt matt öfver hafvet.
Vågorna vagga och välta.
Nu faller natt öfver hafvet.
Och medan stjärnhimlen tänder
glimmande gåta vid gåta,
pilarna skälfva likt händer
lyfta att bedja och gräta,
skälfva af vindarna kyssta
som eftersvar på en fråga
hän mot det blå, där de tysta,
eviga gåtorna låga.