Mitt hjertas kung

Gif mig en gosse, smärt och lång,

Liksom en gran i skogen,

Med hurtigt skick och manlig gång

Och öppen blick och trogen!

Men gif mig ej

Ett konterfej

Af mjölk och bär,

Kokett och kär;

Gif mig en gosse, smärt och lång,

Med hurtigt skick och manlig gång!

En arm af jern och mod i bröst,

En fri och solklar panna

Och eld i blod och klang i röst:

En sådan är den sanna.

Men för en vek,

En feg, en blek

Med vax i barm

Blir jag ej varm.

Nej, arm af jern och mod i bröst

Och eld i blod och klang i röst!

Med högt af vrede purprad kind

Skall han mot våldet strida,

Men ljuflig, som en sommarvind,

Hugsvala dem, som lida.

En krokig rygg,

Som silar mygg,

En kall, en snål

Jag aldrig tål.

Han strida skall med purprad kind

Och svalka som en sommarvind.

Ljus skall han älska. Der han gar,

Skall ingen falskhet svika.

En verld skall dagas i hans spår

Och hvarje skugga vika.

Men en förläst,

Förryckt och snäst,

Om än så lärd,

Är mig ej värd.

Ljus skall han älska. Der han går,

En verld skall dagas i hans spår.

Den, som begär min fria hand,

Skall frukta ingen fara,

Skall blöda gladt för folk och land

Och sig och mig försvara.

Ett hjeltemod

Af drufvans blod

Vid glaset blott

Ar mig för smått,

Den, som begär min fria hand,

Skall blöda gladt för folk och land,

När skall jag dig, mitt hjertas kung.

I vida verlden finna,

Så stor, så stolt, så stark, sa ung,

Så värd att hjertan vinna?

För flärd och skal

Är ej mitt val.

O hjerta, göm

Din unga dröm!

När finner jug mitt hjertas kung,

Så stor, så stolt, så stark, så ung!