Som ett silversmycke

Som ett silversmycke vilar

i en bädd av mörkgrön sammet

vilar månen nu i skogens famn.

Och dess smala strimma silar

sig ur strandens krans av viden,

darrar till i glans på fjärdens

dunkelblåa siden. --

Det är stillheten och friden.

Det är natten utan namn.

Skogen har sin skatt i famnen,

och en skatt, en kostbar, vilar

som ett smycke i min famn.

Och som månens strimma silar

sig ur strandens krans av viden,

silar sig mot mig en strimma,

mellan ögenfransar gliden. --

Det är stillheten och friden,

det är natten utan namn.