Förrn Solens morgonblick

Förrn Solens morgonblick

Sin hälsning kullen bär

Min suck et sic slumrat Echo väcker

Min plåga dagligt ny

Jag skog och klippor lär

Hvars återsvar til natten räcker.

Men Skogens djupa lugn

Men klippans röst ej släcker

Den eld som i mitt hjerat är.

Då aftonhvilans bädd

Sitt lugna famntag sträcker

Mig ödet ingen frid beskär

Men ljudet af mitt qval sic

En dufvas ro förskräcker

Som ömt min klagan åter bär

Och källans silfverlans

En dunklad våg betäcker

Då mina tårar rinna där.

Men klippan, skogens lugn,

Men källans flod ej släcker

Den eld som i hjerta är.