Julia

Snart mit hjerta domnade bort från känslan af qvalen

Söker i grafven lugn, söker och finner det där.

Snart förtynas mit ögas eld och slocknar för ljuset

Brister och sluts igen, slutes för evigt igen.

Snart på min hörsels organ den dalrande luftens bölja

Studsar förgäfves, snart hölja mig tystnad och natt.

Då på min oprydda graf med tårstänkt blomma i handen

Vänd emot Cynthias blick, sätt dig min Julia tyst.

Helga mitt Stoft med en tår och och tryck dina bäfvande läppar

Sagta mot urnan och säg: Hvila dig trötte Milet.