Aténarnes sång

Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,

dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.

Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!

Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!

Fram, I ynglingar, fram i täta oryggliga leder!

Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt.

Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen

fram om de unge man ser gubben förblöda och dö.

Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu

älskligt i lockarne bär vårliga blommornas krans.

Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;

skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt!