Autrefois

Ej av jaktens lekar

i dungarna bland björk och tall

det ekar, ej höres hundars skall.

Pilen mot sina vana

i kogret glömmer sig en stund.

Diana nu tager sig en blund.

Se armen sömnigt under kinden sträckt.

Hör dess jämna andedräkt

ur barmen blandas med fältets vind.

De skygga djuren få en timmes ro.

Nu i skogens gröna bo

gå trygga hare och hjort och hind.

Lätta molngardiner för solen fladdra då och då,

som skiner på himmel, middagsblå.

Djupt i bäckens bölja,

som går bland vass sin krökta stig,

fördölja de snälla fiskar sig.

Är stunden, herde, icke kömmen än,

då din flöjt ditt hjärtas vän

ur lunden lockar från får och lamm?

Herdinna, där du snörd och sirlig går,

låt ej dina unga år

förrinna -- Damon dig ber: "Träd fram!"