Brusande rusar en våg

Brusande rusar en våg opp och stannar

Sä för ett ögonblick hotande kall.

Då i mitt sinne jag ödet förbannar,

Ödet som drivit den vågens svall.

Vågen sig söker dock åter och blandas

Djupt med de andra vågor i hav

Härligt befriat jag åter andas,

Glädjes åt livet, ödet gav.

Glädjes, tills åter en våg rusar opp

Isande kall i sitt livlösa lopp.

Glädjes och fasar tills stranden jag når,

Stranden, dit varje seglare går.