Då världar ännu skapade ej voro

Då världar ännu skapade ej voro

var ett kaos utan ljus och ljud

och inga stjärnor rymden genomforo.

Då allt var intet aller endast Gud.

Då sprang en kärleksblixt fram i Hans öga,

Guds ”varde” dånar genom natten här.

Och solar börja tändas i det höga

och världssystemer ligga vid Hans knän.

De första ljuden vakna i Guds himmel

och det är alla änglars jubelkor:

ett högstämt lov från tusen sfärers himmel

till Honom blott som mäktig är och god.

Till endast evighetens orgel ljuder,

allt löses upp i bön och harmoni.