En blomma stod vid vägen

En blomma stod vid vägen

af sommarns fjäril kysst,

som troget blef, när flickan

bröt henne af så tyst.

Ty alla mina vänner äro edra;

och flickan satte fjäriln

hos fågeln i en bur,

och genast gjorde fågeln

för fjäriln sin kur.

Ty alla mina vänner äro edra.

Hvit klädning fick så fjäriln,

och så små hvita skor,

och han blef gift med fågeln.

Visst var den äran stor.

Ty alla mina vänner äro edra.

Men skild stod arma blomman

från bröllop och kalas,

och dog af sorg, och vissnade

allena i sitt glas,

sen alla hennes vänner blifvit andras.