En slända

Du vackra slända, som till mig flög in,

när tyngst min längtan öfver boken drömde,

du kom med hela sommarn till mitt sinn.

Du kom och jag allt gammalt svårmod glömde.

Blott dig jag såg, min dag jag lycklig dömde,

du vackra slända.

Men bäst jag jublade, att du var min

och lifvets skänk i sång på knä berömde,

du flög den samma väg som du kom in,

du trolska slända.

All afskedsgråt i välgångsord förrinn!

Ej beska fauns i bägarn, som vi tömde.

Att du var sol, jag skugga blott vi glömde.

Flyg ljus, flyg blå, än sommarlycka finn,

välsignade, som en gång varit min,

min vackra slända.