Fågellek

Daggen har duggat,

skymningen skuggat

skogarnas björkar och strändernas häll.

Djupt ur min lunga

skyndar jag sjunga

salltrastens lockton i lyssnande kväll.

Kanske ur snåren

bäras med kåren

srånande tonfall min trängtan till tröst,

kanske jag kände

hennes, som tände

lågande längtan i sångarens bröst!

Kanske hon finge

kärlekens vinge,

flög i min famn öfver sjöar och mo;

kanske vi kunde

hinna den sjunde

himlen tillsammans i aftonens ro!