Jag ville, jag vore

Jag ville jag vore i Indialand

Och India vore sig själf

Med pärlor till grus och rubiner till sand

Och slott som på vinken af Akbars hand

Drömts fram vid en helig älf.

Jag ville, mitt hus var af bambuns rör,

Där västvinden svalkades sval

Af palmer, som skuggade utanför,

Och dschungeln sjönge sin vilda kör

Om jakter och strider och parnings val.

En flicka med hy som mahognyträ

Och silke om höfter och bröst

Satt lutad iskuggan af palmernas lä -

Jag lade mitt hufvud mot finvulet knä

Och lyddes till hviskerskans röst.

Hon talade tyst som ett skymningens sus

Om själarnas tusen ars färd,

Om Karmas kamp och Akasas ljus

Och slocknandets ro i Nirvanas hus

Vid gränsen af varandets värld.

Jag ville min själ kunde lossas ifrån

Det vaknas för härjade strand,

Från alla förtorkade ögons hån,

Jag ville jag vore ett drömlands son,

En infödd af Indialand.