Maj

Luften är solig och skyarne tindra,

klarblåa böljorna locka och glindra;

fåglarne virka i häcken sitt bo;

rasande stormarne lagt sig till ro;

blommor och plantor på murarne pråla,

gifmilda blifva de karga och snåla,

klart som en klocka slår gökens kuku;

fåret lagt af sig sin ulliga skrud;

korna åt fältet förnöja sitt öga,

timmarne löpte i båset så tröga;

kvinnfolket skvallrar i solen mer gladt,

än när vid spiseln hon huttrande satt.

Ute på klippan sig stormfågeln lägrar.

Se, hvilka skaror af måsar och hägrar!

Kretsa ej mer rundt om krängande mast.

Gladt i min trädgård mig fågnar en trast;

och till mitt sinne, där skuggorna bodde,

som icke längre på solljuset trodde,

tränger en glimt så föryngrande varm:

våren har funnit en väg till min barm.