På berget

Hur långt oss än vägarna förde

Mot högbergens eviga is

Med alpglöd i tindrande fjärran

Och dödsköld i kvällarnas bris,

Hur långt våra ögon än sågo

Mot ändlösa perspektiv,

I nätternas svaghet vi drömde ibland

Om vårt hänsvunna liv.

Om tider av tro och av löften,

Av längtan och jubel och rus,

Om tider, då tonerna lekte

I sammanstörtande hus.

I lägret på högslättens branter

Vi längta ännu ibland

Med bitter trånad i själen

Till livets förlorade land.

Och långt ifrån höjdernas kyla

Och långt ifrån vindpiskad hed

Vi låta blickarna ila

Mot de fjärran dalarna ned

Och låta dem länge dröja

Vid lunder och rosen snår

Med hemligt ve innan färden

'nyo mot gletschern går.