På verandan vid hafvet
J. Sibelius
Minns du de skimrande böljornas suck, att vid målet de hunnit
endast en jordisk kust, icke det evigas strand?
Minns du ett vemodsken från himlens ovanskliga stjärnor?
Ack, åt förgängelsens lott skatta de äfven till slut.
Minns du en tystnad, då allt var som sänkt i oändlighetsträngtan,
stränder och himmel och hav, allt som i aning om Gud?