Romans

Princessan är du och prinsen är jag,

men prinsen är fiendets fånge.

Han rider ej gångarn med fritt behag,

sitt fängselgolv mäter han natt och dag.

Gud fri mig från träldomen långe!

Prinsessa, som anar så litet än

vad prinsen är dömd att lida,

se, bojorna böja de starkaste män,

fast stoltheten kanske står upprätt än.

Gud give jag vor' vid din sida!

Vad båtar väl prinsen hans tålamod,

hans spänstiga håg och sinne?

Man hatar hans fria och ljusa blod,

man rövar hans kronas bästa klenod.

Gud fri mig från skymfens minne!

Men vill du princessa, i höganloftsbur

med hjärtliga tankar och ömma

besöka din prins över gravar och mur

så gäldar besöket han som trubadur.

Gud låte om frihet mig drömma!

Princessa, princessa, mitt fängelse sol,

lys blid på mitt långa elände!

Skänk fången din doft av ros och viol

i daggiga morgnar, när hanen gol!

Gud give min träldom en ände!